Så kan Brådska på användas i en mening
- - Vi ha ju ingen brådska, sade hon.
- När Gabriel hade skilts från Ingmar, kunde ingen märka, att han hade någon sådan brådska, som han hade talat om.
- De, som stodo närmast, ville nu också gripa fatt i jarlen, men Folke Filbyter fick då en ömsint brådska att föra honom ned från högen.
- - Jag gjorde mig icke någon brådska.
- Utan brådska gick hon fram till honom.
- Han talade med svindlande brådska, nära att falla i både skratt och gråt-ibland mjukt och bedjande, ibland hotande.
- Det är en människomängd av ett annat slag, som kommer utefter alla gator, strömmande med brådska mot bestämda mål.
- Men ingen brådska, kära vän.
- Hela veckan var det en brådska så att de knappt hunno tala ett ord med varandra.
- En dag i slutet av augusti hade dct varit brådska med havresk ( irden, och barnets mor hade gått ut med de andra för att binda på åkern.
- Häpnad, brådska. )
- Jag hittar nog en nyckel småningom, det är ingen brådska.
- Efter en tafatt tystnad fortsatte han med brådska, liksom för att komma henne att glömma vad han sagt :
- Men hon gjorde sig ingen brådska.
- Vi tycker, att det inte är någon brådska.
- Endast enstaka arbetare dröjer sig kvar här inne, drickande utan brådska, utan glädje.
- Och den feberaktiga brådska hon känt dessa dagar efter sin bror Hans ' död fick nu en ny betydelse.
- Med fingrar som darrade av nervositet och brådska lösgjorde de förtöjningarna, grep styråran, stötte ut och började paddla iväg nerför ån.
- Brådska och språng. )
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
